ah d är typ bloggtorka här, så e d när man är mamma, spenderar hellre tiden me lillknodden :)
Man passar liksom på o göra allt annat man inte hinner med när han är vaken, hans sömntimmar går liksom inte åt till o blogga precis.

vet inte ens va ja ska skriva heller för den delen, väldens tråkigaste va?

njuter eg mest utav tillvaron och att man kan röra sig, försöker gå ner gravidkilona, men har typ hälften kvar =/ blää men o andra sidan d har gått 1 månad o har ganska mycket vatten kvar i kroppen, känns fortfarande i lederna..

Har faktiskt införskaffat mig en stavmixer så ja kan göra nyttiga fruktsmooties (stavning?) gott gott :)
Promenader gör sitt också, men nu är dom räknade för ja går baskemig inte ut i detta vädret med barnvagn o hund ingen är sugen på d i detta hushållet.
hoppas på att solen tittar fram snart igen för vi saknar den, knepigt nog klagar man även då.. på att d är för varmt, sjukt !
ja ja åker ändå till Ungern nästa vecka i några dagar, hoppas solen tittar fram där iaf :) Jason ska träffa morfar.. vi längtar, o kommer få bästa resesällskapet också, min kära mamma som ÄLSKAR att flyga hhaha, ja lovar att man är ett nervvrak efter en flygresa med henne stackarn är mer flygrädd än jag.

Nu ska ja ägna tid åt min äldsta son Tello.

Puss på er <3

Medans lillkillen sover o tvättmaskinen sköter sig själv tänkte ja faktiskt berätta om själva förlossningen.

På torsdagen den 12e April åkte vi in till sjukhuset då trodde ja vattnet hade gått ack va fel ja hade, iaf så fick jag en hinnsvepning (googla om ni inte vet vad det är) och ja tänkte ah d är väl eg bara en myt om att d ska funka, i vilket fall som helst så gick faktiskt mitt vatten natten till fredagen den 13e, gissa om man blev paff när d bara kom en flodvåg, tur som va hade ja förberett med en binda då ja vaknade 1 timma innan vattnet gick för då gick sista biten av slemproppen :)
Jag flög iaf upp, väckte Mikael som fick ringa förlossningen, inga värkar kom eller något och eftersom ja haft gbs i mitt urin (bakterie alla har i kroppen) så för ja inte gå med vattenavgång mer än 1 dygn.
Vi gick o la oss igen, fortfarande inga värkar alls mer än att det läckte vatten, kändes ungefär som att man gick o små kissa, VIDRIGT! På morgonen åkte vi in till antentalmottagningen för en undersökning, inget vattenavgång fick ja konstaterat MEN HALLÅ?! vadå ingen vattenavgång d va vatten överallt fick ja förklara plus att ja läckte, tillbaka fick ja ett dumförklarande svar att den var en "riklig flytning" och är helt normalt för hon förklarade så fint att dom ljuger inte för en o hon har faktiskt jobbat med detta i 6 år, SUBBA tänkte ja, så ja sa till henne, " jag hoppas för din skull att du har rätt, hem åkte vi igen o d läckte hela tiden.
Jag orkade hålla mig fram tills strax efter 00 på natten då sa ja till Mikael ja ville åka tillbaka till sjukhuset för det rann ännu mera vatten nu, upp åkte vi till Östra denna ggn till förlossningen där dom även där inte kunde se någon vattenavgång, men då fick ja en liten handduk att använda som binda o om d läckte skulle d ju givetvis synas på handduken, VILKET DET GJORDE ! Jävla hon på dagkliniken som gjorde fel, i vilket fall som helst va d ju självklart att en igångsättning var enda alternativet då värkarna inte kom igång.
Kl 04 åkte vi hem för att komma tillbaka igen kl 9 för påbörjan av igångsättning, gissa om vi var nervösa, vi skulle ju äntligen få träffa honom <3 vid ca 10 tiden kopplades antibiotikan på och strax innan 11 droppen för att starta värkarbetet. Jag blev informerad att en igångsättning kunde dröja upp till 2 dygn och vi var helt inställda på att detta skulle ta den tiden. Bara några minuter mitt i maten fick ja första värken, ca 10 min senare kom 2a.. osv.. dom ökade på droppen till de dubbla men då gick allt för fort så dom fick sänka igen, mitt värkarbete var i full gång och dom kom täta, ja fick lustgas som ja inhalerade värre än faaan haha för d gjorde ont, riktigt ont ! mensvärk släng dig i väggen ja ska aldrig mer klaga på den!, sen är det eg väldigt svårt att minnas, ja minns vissa delar att ja i panik skrek att ja ville ha ryggmärgsbedövning, läkaren kom o skulle fixa detta, 2 ggr stack han mig i ryggen men då satte krystvärkarna igång, så de blev ingen ryggbedövning för mig, d var försent fick ja veta då ja öppnade mig 3 cm på mindre än 10 min, d var bara o lägga sig o krysta, och ärligt talat var det den skönaste smärtan ja upplevt i hela mitt liv, det gör så ont att det är en befrielse för man vet att man är så nära målet, Mikael var helt underbar han hjälpte till så mycket och ja kunde faktiskt inte haft det bättre.
I 1 timma krystade jag tills lilla killen tittade ut.
2 stygn syddes jag då ja fick en liten flick som behövdes sys men utöver det sprack ja ingenting.

15.58  dvs ca 5 timmar efter igångsättning föddes våran lilla Jason, 3382 g tung, 51 cm lång och ett huvudomfång på 34 cm, aldrig har vi vart så stolta.
Han hälsade på oss genom att både kissa ner och bajsa ner sin mamma, underbart haha <3

Vill tillägga att föda 5 timmar efter igångsättning för en förstföderska inte hör till vanligheten, fick höra att ja tydligen är gjord för att föda barn, dock blir d inga fler, är nöjd såhär :)

Livet har börjat, innan dess var livet ganska meningslöst om man jämför med vad man har nu.

Puss på er <3